Ibland har man så mycket man skulle kunna skriva om, som man inte kan skriva om. Eller kan, det kan man väl, men när man skriver sånt som andra kan läsa är risken stor att det blir missförstånd. Andra kanske inte tolkar som jag. Det kan vara svårt att få fram det på ett bra sätt. Jag vill att det ska bli bra. Det är kul, och det har blivit en del av mig att få skriva, vilket jag inte trodde när jag började med bloggandet. Det är inte mycket, och jag är inget proffs på nåt sätt, men det är ett sätt för mig att rensa "på loftet". Jag har min blogg som en slags dagbok. Skillnaden är väl att skrivandet kanske inte blir lika personligt eller hemligt, som med en dagbok... men jag känner att det är nåt som lättar, därinne. Varje gång jag knattrar med mina tangenter så är det jag som väljer vad som ska skrivas, och hur det ska skrivas. Är det inte riktigt bra så ändrar jag. Jag gör ett antal val innan jag publicerar ett inlägg på trerumochkök. Jag har liksom flera chanser före det ska "ut" till allmän beskådan. Tänk då hur det är med pratet. Vissa konversationer bara flyter på. Vissa stockar sig. Men ibland kommer det ut, inget speciellt för dig, men helt fel för den tilltalade. Välj dina ord! var det nån klok som sa, och det är just valen det handlar om. Alla gör vi val hela tiden. Stora och små. Svåra och enkla. Mina val genom åren har gjort mig till den jag är. Jag får stå för mina val, och det gör jag. Därför gör det mig ont när andra inte kan ta till sig av mitt val. Man hör, men man lyssnar inte för så ska det inte vara. Man respekterar inte. Säger att jag har fel. Säger att så är det inte. Säger att jag är si och jag är så. Den som säger så har såklart helt rätt...i sin värld. Men varför kan inte jag få ha min värld som jag vill, med mina val? Alla är vi olika, och alla kontrar sina känslor och tankar kring detta på olika sätt. Vissa har man mycket gemensamt med, andra inte. Så är det bara. Det enda jag vill är...respektera, du behöver inte acceptera men respektera är du snäll. Det är nåt jag har lärt mig av mina val!
_________
Nu har jag varit tillräckligt allvarlig,
men så ser livet ut, och jag går vidare.
Ha en fortsatt bra helg!
_________
Må så gott!
7 kommentarer:
god fortsättning själv. det där med bloggande är inte lätt - jag försöker vara personlig men inte lämna ut mig själv el de mina allt för mycket . vissa dagar känns det som man har massor att blogga om - ibland kan det gå veckor och man känner sig oinspirerad
Jag förstår precis vad du menar. Ibland måste man bara få skriva av sig om något som virvlar i skallen men det är svårt att formulera sig så att ingen tar illa upp och missförstår. Att inse och respeterar att alla har sin verklighet och syn på saker hänger nog ihop med mognad, och tyvärr är det väl inte alla som mognar. Men man får välja och välja bort vem man ägnar sin tid och sina tankar till, och umgås med de som när istället för tär
Tänk om det kunde få finnas lite mer utrymme för just respekt i samhället i dag, istället är det väldigt mycket störst bäst och vackrast som gäller...........
Men, respekterar men sig själv så är det ju ett steg på vägen och det visar du med ditt inlägg i dag att du gör!!!
Kram Anna
Det som är så bra med bloggandet är att man skriver vad man vill och hur man vill. Sen är det ju så att man väljer vilka bloggar man vill läsa och följa,jag gillar verkligen din blogg, tittar ofta in hos dig och kollar om Du målat om eller varit på fest eller...
Stor kram!
hej igen , här kommer receptet på räkpannan
http://recept.nu/1.250466/recept.nu_redaktionen/huvudratt/fisk_skaldjur/rakpanna
du vet att jag håller med dig i allt du skrivit i detta inlägg... och jag ska försöka göra som du säger... välja mina ord ibland. Ibland funkar det, ibland inte men vad ska man göra? Man kan ju bara vara sig själv i slutänden. Kram
Bloggandet är bra och det är fint att rensa på loftet. Jag har bloggat offentligt, på en dagbokscommunity, sedan 2000 och det är sjukt skönt att skriva av sig (anonymt där) och att göra den där sorteringen av orden - att skriva dagbok men ändå censurera den lite så att man står ut med den själv också. Jag sparar alla mina inlägg och ska ge dem till Ellen när hon blir stor. Ett tidsdokument av livet på 2000.-talet.
Skicka en kommentar