Nödvändigt ont?

Inte för att det gör ont, men tydligen nödvändigt! Nog för att alla nån gång haft det värre, kanske fanns det en ursäkt? Men varför går det inte bara bort, av sig självt? Trolla, det skulle man kunna! Bort med det bara, så där! Lika tråkigt och uttröttande, varje gång. Men när det är borta, trillar stenen och allt känns bara så skönt. Känslan av att man fixade det ännu en gång, trots allt. Det liksom gör en lite stolt, ja faktiskt. Det var inte så farligt. Det gick ganska fort. Och så känns det bara jättebra! Och trots alla ursäkter, som att sitta och skriva i bloggen t ex. Så drar jag väl igång, med det där tråkiga, jobbiga men trevliga när det väl är över...mot dammsugare och trasor! Hi hi! Och så ändrar jag mig lite, det gör ont...i min stackars rygg, men det är det värt när det är över!!! Ha en bra onsdagskväll ;-)